Regimskifte: investera i den nya eran
När denna ekonomiska cykel slutar, ska vi inte förvänta oss att se det senaste decenniets mönster upprepas. En ny regim inom politik och marknadsbeteende tar form, vilket investerare måste förstå om de ska hitta de bästa möjligheterna och skydda sina portföljer.
Authors
Återöppningen av ekonomier efter covid utlöste ett fenomen som investerare inte har upplevt på decennier. Stark efterfrågan mötte begränsat utbud, vilket fick inflationen att stiga kraftigt. Centralbankerna var långsamma med att reagera och skyllde på att övergående faktorer som kriget i Ukraina låg bakom de tillfälliga topparna i energi- och jordbrukspriser. Sunda ekonomier och låg arbetslöshet innebar dock att dessa chocker ledde till högre inhemsk inflation, och centralbankerna hade inget annat val än att försöka komma ikapp.
Högre räntor är det mest iögonfallande resultatet – och de kommer sannolikt att bestå – men de är bara en aspekt av de fem viktiga makrotrender som vi förväntar oss kommer att definiera de kommande åren när vi går in i en ny ekonomisk regim.
1. Centralbankerna kommer att prioritera inflationsbekämpning framför tillväxt
Sedan den globala finanskrisen har centralbankerna vid de första tecknen på nedgång alltid gått in med stöd till realekonomin och finansmarknaderna. Räntorna som sänktes till rekordlåga nivåer, till och med under noll i vissa länder, med kvantitativa lättnader till ett värde av biljontals dollar, ansågs alla vara nödvändiga för att bekämpa risken för deflation.
Nu, med inflationen på de högsta nivåerna på omkring 40 år, har det politiska trycket ökat och centralbankerna har ändrat sitt agerande och försöker nu aktivt bromsa tillväxten för att sänka inflationen – även om det innebär att de orsakar lågkonjunkturer.
Inte längre övergående: hur centralbankerna har reagerat på inflationen
En hög inflation gör att räntorna måste stiga ytterligare på kort sikt och ligga kvar på en hög nivå under en längre tid, och det är osannolikt att centralbankerna kommer att luckra upp sin policy för att stödja tillväxten på ett bra tag.
Sannolikheten för detta scenario är uppenbar i ”riktiga” (efter inflationen) styrräntesatser, som visas nedan. Dessa har blivit mycket negativa de senaste åren, vilket bidragit till högre inflation, men för de flesta länder stiger de nu igen.
Mer som förväntas stiga: realräntorna ligger kvar på nivåer som senast sågs på 1970-talet
2. Regeringar kommer att svara med en mer aktiv finanspolitik
Eftersom centralbankernas agerande kommer att påverka tillväxten negativt förväntar vi oss att regeringarna blir mer aktiva i sina skatte- och utgiftsbeslut. De kommer att försöka stödja hushåll och företag genom den ekonomiska nedgången. Dessa finanspolitiska åtgärder kan komma i konflikt med centralbankernas agerande och orsaka ökad osäkerhet.
Regeringens balansräkningar har ännu inte återhämtat sig från kostnaderna för pandemin, och stigande räntor sätter press på regeringar att driva igenom åtstramningar. Ändå motsätter sig populistiska politiska rörelser, som är starka i många länder (se diagram nedan), i allmänhet åtstramningsåtgärder och samlar stöd på plattformar för ökade utgifter.
Populismens framväxt i Europa
Regeringar skulle kunna bedriva omfördelningspolitik och ta ut högre skatter på rika individer eller företag som anses vinna på rådande omständigheter, som ett sätt att behålla eller öka vissa utgifter. Men all finanspolitisk stimulans riskerar att sätta fart på inflationen och gå emot centralbankernas agerande.
Just denna typ av konflikt dök upp i Storbritanniens katastrofala finanspolitiska tillkännagivande från den 23 september 2022, där den nyinstallerade premiärministern Liz Truss föreslog ofinansierade skattesänkningar precis när Bank of England höjde räntorna. Denna politiska sammanstötning och den påföljande marknadsturbulensen ledde till att Truss var tvungen att avgå efter bara 44 dagar i tjänst.
Det finns utrymme för liknande kaos på andra håll när regeringar, centralbanker och finansmarknader börjar bråka om den politiska riktningen. Centralbankernas oberoende roll, vars mål inte omfattar att tillhandahålla lågkostnadsfinansiering till regeringar, stöter redan på motstånd. Centralbankerna kan få det än hetare om öronen i takt med att politikernas känslighet för högre räntor blir mer uttalad.
3. En ny världsordning kommer att utmana globaliseringen
Relationen mellan Kina och västvärlden har varit ansträngd under flera år, särskilt runt frågor om handel och teknik. Pandemin gav en ny, fysisk dimension till dessa befintliga politiska risker, då strikta kinesiska nedstängningar orsakade omfattande blockeringar. Detta har ökat på inflationen.
Samtidigt som detta, men med liknande resultat, har kriget i Ukraina vidgat de geopolitiska sprickor som nu omformar det globala energilandskapet. Dessa hotar en större motsättning mellan Kina och västvärlden, vilket kan leda till mer protektionism på båda sidor.
Fast i övergången: Kinesisk sjöfartsstockning
Som svar på störningarna och denna vidare utveckling planerar företag att diversifiera sin produktion – och flytta den närmare. Vår analys av texten i amerikanska företags resultatrapporter (se nedan) visar på en slående ökning av företag som talar om ”återflytt” (reshoring).
På reträtt: ökat prat om att flytta hem produktionen
Detta betyder att en av de senaste decenniernas stora deflationskrafter, tillväxten av lågkostnadsproduktion i Kina (se den expanderande rosa datauppsättningen nedan), försvagas och kan vara över. Globaliseringen kan fortfarande spela en roll för att sänka kostnaderna när produktionen flyttar till nya länder, men de lätta vinsternas tid är över eftersom företagen lägger allt större vikt vid försörjningstrygghet.
Globaliseringen höll inflationen på en låg nivå i årtionden: är det över?
4. Företag kommer att reagera genom att investera i teknik
Företagen står inte bara inför stigande produktionskostnader på grund av högre råvarupriser, utan också högre personalkostnader.
Bristen på arbetskraft, som orsakas av de demografiska faktorer som vi tidigare har beskrivit bland våra ”Oundvikliga sanningar”, såväl som politiska orsaker som att stävja migration, har påverkat maktbalansen i löneförhandlingarna till förmån för arbetstagarna. Detta gör det möjligt för arbetstagare att kräva större löneökningar som svar på de stigande levnadsomkostnaderna. Utlokalisering (offshoring) som ett sätt att begränsa dessa kostnader blir mindre attraktivt, vilket beskrivits ovan.
På andra håll stiger regleringskostnaderna, liksom beskattningen. Dessa faktorer kommer att driva upp kostnaderna och priserna på kort sikt. Sammantaget är företagens andel av den ekonomiska tillväxten hotad, vilket innebär en press på vinstmarginalerna.
Högre lönetillväxt kommer att tära på vinsterna
För att skydda vinstmarginalerna har företagen ett tydligt sätt att öka produktiviteten: teknik. Detta innebär att investera och ta till sig användning av robotar och artificiell intelligens i allt större utsträckning där det är möjligt, snarare än att förlita sig alltför mycket på arbetskraft.
Under de senaste åren har användningen av robotik vuxit kraftigt i Asien och Australien, men det finns nu drivkrafter i Europa och USA för att komma ikapp. Likaså har vissa sektorer, som till exempel biltillverkning, infört detta i stor omfattning medan andra, som jordbruket, har släpat efter.
5. Åtgärder mot klimatförändringar påskyndas
Det är oundvikligt att de långsiktiga ekonomiska effekterna av okontrollerade klimatförändringar skulle bli enorma. På kort sikt har de åtgärder som vidtagits i ett försök att begränsa den globala uppvärmningen också varit disruptiva. Regeringarna har varit långsamma med att samordna och reagera på klimatkrisen, och därför har företag tagit ledningen.
Omställningen till förnybar energi kommer att driva upp inflationen till strukturellt högre nivåer på flera sätt. För det första handlar det om kostnaden för att skapa den nödvändiga kapaciteten. Detta är inte en linjär väg eftersom det föreligger brist på sällsynta jordartsmetaller och andra viktiga material. För det andra är det den högre initiala kostnaden för att ställa om till en dyrare energikälla. För det tredje tillkommer kostnader som införs genom reglering för att tvinga fram bytet, allteftersom enskilda länder och block påskyndar sin politik.
Reglerande åtgärder kommer att omfatta priser på koldioxidutsläpp (där miljöskador fångas upp i de priser som konsumenterna betalar) och justeringar av koldioxidgränser. Det senare – som innebär att ”beskatta” importerade varor baserat på utsläppen eller andra skador som uppstår i produktionen – fungerar som en form av protektionism. Det finns en risk att detta kan användas som en förevändning för att tjäna andra politiska syften som nämnts tidigare.
Hotet från klimatförändringarna kommer sannolikt att leda till ökade investeringar i tekniska lösningar, som om de lyckas, kan bidra till att minska inflationseffekten och förbättra resultatet för ekonomier över hela världen.
De fem viktiga trenderna för regimskifte: vad de betyder för investerare
Johanna Kyrklund
The regime shift brings with it a need for a fresh perspective towards the investment landscape. After a 40-year cycle of deflation, many investors will be in unfamiliar territory as they adjust to a period in which higher levels of inflation are here to stay.
En sådan miljö innebär att vi måste förändra vårt sätt att se på ränteintäkter – till exempel – under den kommande perioden. Med en stramare penningpolitik kommer högre obligationsräntor, och argumenten för att äga obligationer vilar nu på den avkastning de erbjuder, snarare än deras diversifieringsfördelar.
Hur vi värderar tillgångar kommer att förändras. När det kommer till val av land eller företag måste investerare vara aktiva och kräsna när de letar efter vinnare och förlorare.
Länder som är mindre beroende av extern finansiering och som har visat politisk disciplin kan belönas, medan andra kan bli straffade. Vi förväntar oss en ökad avvikelse i räntecykler mellan olika länder och regioner.
På liknande sätt kan företag som har överlevt till följd av låga lånekostnader snart finna sig själva kämpa mot en bakgrund av högre räntor.
Det kommer att vara viktigt att bedöma vilka företag som kan överföra högre kostnader på sina konsumenter: de som inte kan kommer att se sina marginaler pressas.
P/E-talen kommer sannolikt att bli lägre, och investerarna kommer att vara mer fokuserade än någonsin på vinstdelen i den mixen.
Råvaror å andra sidan kommer sannolikt återigen att bli en mycket användbar källa till diversifiering, efter att ha hamnat vid sidan av under perioden med expansiv penningpolitik och kvantitativa lättnader.
Regimskiftet handlar om mer än bara inflation och räntor. En ökning av investeringar i teknik och strukturella förändringar av leveranskedjor och energipolitik kommer att skapa möjligheter för en ny våg av företag. Några av de investeringsteman som har dykt upp de senaste åren kommer bara att förstärkas – och nya kommer att dyka upp.
Samtidigt kommer en ökning av populistisk politik och politisk volatilitet att kräva större fokus på risk och de premier som är förknippade med risk.
I denna nya era står det klart att mycket kommer att förändras för investerarna: hur man värderar tillgångar, var man hittar de bästa möjligheterna, hur man hanterar risker. Men ingredienserna för framgång förblir desamma. Vi behöver teamwork, rigorös analys, öppenhet, flexibilitet och framför allt ett aktivt förhållningssätt: plus ça change, plus c'est la même chose.
Authors
Topics